Nyårslöften: Den största kollektiva självbedrägeriet sedan ”jag ska bara titta på ett avsnitt”

Och där är vi igen. Den 1 januari. Den magiska dagen då vi tror att våra liv har förändrats totalt över en natt – bara för att kalendern har bytt siffra. Plötsligt är vi nya människor. Motiverade. Disciplinerade. Nästan sportiga.

Åtminstone fram till den 7 januari. Senast.

Den årliga inventeringen av dåligt samvete

Nyår är som ett oanmält besök från den inre revisionen. Man sitter i soffan med ett glas champagne (eller ett glas ”från och med nu dricker jag bara vatten”) och tänker:

• ”Jag borde träna mer.”

• ”Jag äter för mycket socker.”

• ”Jag spenderar för mycket tid på mobilen.”

• ”Jag borde äntligen lära mig spanska.”

• ”Jag borde sluta tänka på att jag borde lära mig spanska.”

Och pang – där är listan med nyårslöften. Snyggt formulerad, ofta till och med numrerad. För man tror att struktur hjälper. Spoiler: det gör den inte.

Klassiska nyårslöften (även kända som: modet att leva i illusion)

1. Träna mer Gymkortet tecknas, nya träningskläder köps (självklart en storlek mindre – motivation!) och medlemskortet stoppas stolt ner i plånboken. Den 3 januari var man där. Den 10 januari har man träningsvärk. Den 20 januari hittar man inte kortet längre. Och från februari betalar man varje månad för hoppet om att kanske gå dit igen någon gång.

2. Äta nyttigare Plötsligt äter man saker som tidigare bara var dekoration i mataffären. Quinoa. Chiafrön. Något med ”bowl”. I tre dagar känner man sig som en influencer som har livet under kontroll. På den fjärde dagen viskar fryspizzan: ”Jag har alltid funnits här för dig.”

3. Mindre mobil, mer liv Ett vackert löfte. Tyvärr skrivs det oftast ner i en anteckningsapp på mobilen, medan man samtidigt scrollar sociala medier och tittar på videor där andra berättar hur deras liv förändrades när de använde mobilen mindre.

Ironi kan vara grym.

Varför vi ändå gör det varje år

Man skulle kunna tro att vi lärt oss. Det har vi inte. Och kanske är det helt okej.

Nyårslöften är mindre en realistisk livsplan och mer ett uttryck för hopp. Hoppet om att vi kan utvecklas. Att vi får förändras. Att vi inte måste förbli samma person som den 31 december kl. 23:57 fortfarande åt chips.

Det handlar inte om att genomföra allt. Det handlar om att tillåta sig själv att säga: ”Jag skulle kunna göra mer av mig själv – och kanske börjar jag med det någon gång.”

Ett nytt, realistiskt nyårslöfte (revolutionerande!)

Vad sägs om något mer ärligt i år?

• ”Jag ska göra mitt bästa – och det får ibland vara ganska lite.”

• ”Jag slutar skämmas för pauser.”

• ”Jag måste inte förändra allt för att vara tillräcklig.”

• Eller min personliga favorit: ”Jag sätter nyårslöften – och förlåter mig själv när jag bryter dem.”

För helt ärligt: livet följer inte ett kalenderblad. Förändring dyker sällan upp välkammad den 1 januari vid midnatt. Den kommer på random tisdagar. Eller i mars. Eller inte alls – och det är också okej.

Slutsats: Höj glasen, sänk förväntningarna

Så låt oss skåla – för ett nytt år fullt av goda intentioner, halvbra genomföranden och väldigt bra ursäkter. För löften som motiverar oss, och pauser som räddar oss. För planer som får misslyckas, och människor som ändå fortsätter.

Och om ditt enda nyårslöfte i år var att läsa det här blogginlägget:Grattis. Mål uppnått

🎉